så himlans nervös.
Tankar snurrar och känslor där med!
Blir rädd samtidigt massa glädje.
Hur ska detta gå?
Finns hon på den adressen?
Hur kommer hon reagera?

Har börjat knepa på brevet mer. Kommit på att en sak kan ju vara att berätta lite hur det är och att allt är bra.
Eller vad säger ni?
Jag har bestämt att jag inte vill ställa frågor som varför och sånt.
Det kanske kan ske naturligt, eller hoppas jag på för mycket?
Vad ska man skriva? Vad skulle hon möjligen vilja veta?





Nu till nått helt annat
Min mage har fuckat ur totalt, jag göra dumma saker som är så korkade, varför sätter jag mig i en sådan sits som är helt inte jag alls??
Jag ljög för en som är en bra kollega, varför ens göra de? Varför en göra nått så dumt?
Alltså jag vet att mina ögon är sjukt grusiga och igen immade, har gråtit endel. Har massa känslor i kroppen och massa tankar om allt som kommer ske för mig.

Men det är ingen ursäkt egentligen för handlingar man kan kontrollera. Saker man egentligen vet vad man gör, men varför låter man det ske? Man vet att man gör fel, så otroligt fel men endå gör man det? Så fel
!

Blir besviken på mig själv idag. Det är tillåtet